onsdag 24 december 2008

Free me from Seattle

Hej San Diego- hej Cardiff By the Sea

Äntligen. Jag trodde aldrig jag skulle få min väska med mina dyrgripar i. Adjö Chicago bulls-baseballtröja, adjö cypress hill-92, adjö mina nya örhängen som jag fått av Myrorna, adjö allt mitt dyra smink. tänk vad ytlig jag blev så här kring juletid, mina katolska föräldrar skulle rodnat och skämts, men sedan bett en bön och vips, skulle de vara förlåtna och ha the golden key till himmelen. Älskar katoliker, ni har det så lätt. Okej. Men väskan kom. Jag skrek; I LOVE YOU till kvinnan på delieveryfirman i telefon, hon önskade mig en god jul. Min väska kom och vi kramades. Sen var det upp i ottan, kl 2 för att ta en gul taxi (finns asså även i Seattle, ej bara i NY) och åka in till flygplatsen (i förrgår sa jag även i ett svagt ögonblick flightstation lite tyst för mig själv när jag totalt var blockerad från alla engelska ord. Airport fanns ej). Vi åkte dit på totally vinst och förlust. Sas och Alaska var de största lögnarna i världen. men ja vi kom med 7-flyget och hamnade till sist i San Diego, Cardiff by the Sea.


Det är liksom sol här. Kanske sommar/vår. Vi hade vårjackor och promenerade på stranden. heaven on planet motherfucking earth, som Dre kanske hade uttryckt sig om han rappat om staden på Chronic 2001. Sjukt bra skiva. Undrar just hur den där Toxic blir. Den skulle ju komma i oktober, vad hände?? well. Två stoners ropade efter rebecca, johanna och mig; eyyyyy girls, nice shiny jackets. Hur man människor lukta så mycket gräs? Det var som en oas av krönika som omgav dem, helt ogenerat. De älskade livet.


Jag tror rätt många älskar livet här, on a regular basis. Dom ba går upp, krämar i sig våtdräkten och surfar lite, knaske röker lite, kanske ligger om de får till det, sen surfar, sen kanske ett jobb o lite bärs på det. Ja detta är såklart helt taget ur det blå, eller egen slutsats som Emma och Olof brukar kalla det. Men jag har ju varit här några timmar nu och jag är faktiskt en peoplesperson.

Det första vi gjorde när vi kom till SD var att åka till Whole Foods.

Okej, tänk er följande; hylla upp och hylla ner, i frysdisken, i kylen, i disken, i delikatessen, överjävlaallt, VEGAN!!! Det fanns ingen hejd på substituten. Jag gick runt som ett riktigt litet iver och höll på att dö av lycka. Okej, det fanns liksom vegan turky, HEL. Kostade iof 350 spänn men ändå värt det. Med ben och allt. Denna kalkon har jag hört talas om i flera år, först från Usa och sedan från Holland. Nu låg den alltså där framför mig och hade aldrig haft ont i hela sitt liv. Glädjetår. Jag blev utan kalkon men med italiensk korv, nån slags inbakad kasslerstyle, massor med tofu, inbakade köttknytten, köttbullar och massor med annat gött. Det var som att komma till vegegården i malmö första gången, panik, lycka, frustration och misstaget som en aldrig skulle göra igen, ta sallad på första omgången. jaja, vi handlade vegan för 2000 sen drog vi hem.

Idag har Paca och jag gjort hemmaspa. Jag tror inte det finns nåt motsvarande i USA, kanske införa det, som IMY. Imployded Mind Yoga baby. DET är framtiden. Baby Kling och jag ska visa dig vägen till framtiden när jag kommer tillbaks från USA. Jojo, men hemmaspat var trevligt. Vi är nya kvinnor, vi har unnat oss dusch. men Johanna har feber så jag vet inte om det blir nån mexikansk kväll i aften. I aften. Älskar norska.

Hejdå. God jul och så.
Detta e liksom första julen jag firar utan min familj, och första julen på två år som jag firar utan Rozy, och det gör faktiskt ont. jag saknar dom mycket. Och min kusin har tryckt ut en pöjk. Mamma sa att han skulle heta Kurt.

Inga kommentarer: