insane clown posse

Igår efter 10 timmars extremt värk och sveda och tillhörande klagosång, försök till att övertala mig att åka till akuten, större vägran av mig, tittade vi slutligen på den där dokumentären om Insane Clown Posse. Eller det var liksom om alla dom där banden på Phycopathic Records med tillhörande juggalos och juggalettes. Jag MÅSTE åka på den festvalen. Det var det sjukaste jag sett. Filmen heter a Family Underground. WOOP WOOP! Jag var typ mållös under hela filmen. Festivalen kallas för Juggalos Woodstock och är en mycket bisarr tillställning. Det är konserter, wrestling, seminarier och autografskrivande. Det är dessutom det här extreme wrestling som festivaldeltagarna själva gör. Man ba smart. Ej. Killar som inte är professionella wrestlare wrestlar... Ja det slutar ju åt helvete. Slår varandra med tex lite flaskor, skär upp varandras ansikten med glas och taggtråd. Hela rörelsen är baserad på Usas white trash. Mycket intressanta klassanalyser, extremt många vita, lite latinos, riktigt få svarta. Men banden består av ganska många svarta. Det är så sjukt intressant med en subkultur som är så extremt baserat på en klasstillhörighet och som tydligen är större än bara ett musikintresse. OBS Juggalos finns även som gäng. alltså typ som Crips. Herre gud. Den där Shaggy 2 Dope. Han hetskörde liksom en golfbil i typ 90 km/h runt på festivalen. Påminner lite om en jag kände. Inte klok. Mycket obehaglig. Fula kläder.

Skulle vara typiskt mig att få en pyskos och bara spela Juggalo-rap ute. Börja måla mig som alla rappare och ha dessa fruktansvärda semi-hiphop-rave-live-kläderna. Börja skrika woop woop överallt.

Det var såklart Marksu och HJ som tipsat Tobbe om filmen, männen i mitt liv som lägger det popkulturella pusslet.

Nu ska jag klippa lite i Final Cut.

WOOP WOOP!