måndag 9 februari 2009

Mamma e så sjuk.



Hej gud.

Förra helgen spelade jag på Bauer. KärleksJohan alltså, that's a treat. Gotta love him. Denna helgen blev som sagt aningen svettigare, mycket bara överkroppar.




Idag chattade jag med min pappa. Då påstod han att jag inte lät sjuk på rösten (...). Sen ringde han för att tycka synd om mig, och frågade om min sjukdom var ett efterspel från helgens bravader? Nej svaradejag bestämt. Och trodde mig själv. Sen när jag tänkte efter så har han såklart rätt. Vad e grejen att päron alltid har rätt med sånt. Mamma va alltid på mig när ja va kid och sa att om ja inte tog det lugnt (ja, jag var ett iver och damp redan då)skulle jag bli sjuk. Hånskrattande himla jag med ögonen åt min ömma moder och vaknade givetvis upp med 1000 graders feber dagen efter. Då fick jag glass. Jag fick glass ibland när jag inte var sjuk också. Jag och min extremt lättlurade lillasyster Kikki brukade dela på halvliters glass, ofta jordgubb eller chokladkross. I vårt gamla hood där vi bodde tills jag va 7 fann det bara en gyllende regel för att hålla alla syskon lugna när det kom till glassätning: en delar, en väljer. Asså vi tyckte liksom att det var en skitbra idé back in the days. Vem FAN väljer att dela? alla väljer väl att välja??? Men eftersom jag är fyra år äldre än min babysiss delade jag OCH valde. Sen åt jag upp Kikkis glass. Som straff blev jag tjock och hon smal. Nöjd nu?? Hon blev tom smal och fick ett juicy ass. That is not fair. Men med tanke på mammas gener så kunde det inte bli annat. Hon är från Trollhättan.


Okej jag har sovit hos Johanna några nätter. Vi har tillsammans med Aina kolat på en del film. Herre gud va film vi tittat på. Gomorra var en stor besvikelse. Vackert foto men det var allt. Men tror kanske det kan ha berott på att vi faktiskt tog kanske 12 pauser och va dödligt bakis. Yes Man. jatack. Step Brothers, för tredje gången, herre gud vad rolig den är. Idag har jag ju varit så sjuk men ändå kollat på L-word och på Rachel Getting Married. TACK GUD FÖR DEN FILMEN. Älskar det, när folk inte rädda för att ta upp saker som folk annars inte pallar ta upp. Ja den allmänna medelklassångesten som den kallas. Bara se den. Anne Hathaway är fantastisk och alla andra skådisar därtill. Det är motsattsen till feel good film men ändå inte katastrof bara; bra, då kör vi. En svår ballans mellan skuld och att må så dåligt att en går under och allt därimellan. Det var igenkännande. Och lägga locket på. Tack för den filmen. I love you filmen. Jag tror jag ska smälta den lite.


Men asså vad e grejen, varför pratar INGEN om Nate Dogg? Killen (obs man) har fått några strokes på rad och är typ förlamad i halva kroppen. And no word on the street. Asså han fick den första stroken för typ ett år sen, men när ja va i staterna läste jag att han fått flera på rad nyligen. Har jag missat informationsflödet? Jag älskar honom. Nate Dogg är ju ändå en god vän från den gamla skolan, det gör ont. Jag vill även tillägga att jag fick Spotify från David häromdan, jag visste att nån god människa skulle ge mig. Svårt liksom, men jag e tacksam. Okej så ja tror liksom jag ska börja lyssna på massor med ny musik men det kommer aldrig hända. Det blir såklart som vanligt, ja börjar med lite LL cool J och drömmer om mellanstadiet och statusuppdelningar, fortsätter med lite Mariah och kanske lite sjuka grejer som Chingy. En gång när jag kom hem till mitt forna hem Kollektivet Livet på Zinken låg Em och Sara och skrattade i vardagrummet. Jag va på dåligt humör och gick och la mig i sängen, brevid Saras säng, ja vi delade typ allt. Ovanför min säng hängde ett snyggt uppsatt foto alternativt reklamblad för Chingy's nya skiva (2003 nota bene). Asså kul humor. Kvällen slutade iaf med att vi blev sams. Eller snarare att jag slutade va sur. Och vi kanske, bara kanske kollade på Matrix och jag dansade naken matrix dans för mina tjejer. What a treat.

Inga kommentarer: